En toppbiolog uppger att våra avlidna husdjur besöker oss.
Hundextras läsare har också upplevt det.
– Tio år efter att min älskade vovve Rasse lämnade mig har jag känt nosen i knävecket flera gånger, menar Åsa.
Linda uppger i kommentarerna på Facebook att hennes ängel Fellow ofta är med henne.
– Jag känner när han går i sängen och jag ser honom ofta. Jag till och med pratar med honom ibland. Då kommer han och lägger sig hos mig.
En överväldigande majoritet av dem som kommenterat artikeln om bortgångna hundar håller med biologen om att våra husdjur besöker oss efter att de dött.
Margaretha har en liknande anekdot om sin Ella.
– Jag hörde när hon kom insläntrande och skakade och ruskade av sig, såsom hon alltid gjort.
Kommentarerna har regnat in sedan Hundextra publicerade artikeln om Sheldrake, biologen som gått på djupet för att undersöka det oförklarliga fenomenet.
Han uppger att besöken ofta handlar om att kommunicera någon sorts budskap – ett farväl eller ett rop på hjälp.
– Det inträffar vanligtvis inom ett par dagar eller veckor efter en bortgång. ( ) Somliga personer har rapporterat att de sett sina djur, andra att de hört dem, känt deras beröring eller till och med känt lukten av dem.
För Marie-Louise som skriver i kommentarsfältet är det välkänt.
– Jag känner att mina hundar går på mitt täcke ibland när jag har lagt mig. Det är några tassar som går på täcket. Dom har inte gett sig tillkänna på annat sätt.
Åsa har också haft påhälsning flera gånger.
– Tio år efter att min älskade vovve Rasse lämnade mig har jag känt nosen i knävecket flera gånger.
Samma sak med Berit.
– Det går inte en dag utan att min senaste hund som fick lämna mig för hundhimlen är hos mig. Det är olika ljud från honom som återkommer. I går uppenbarade han sig för mig. Han låg under ett bord som han älskade. Det var en stark, kort upplevelse.
Även om nästan alla vittnar om hur de besökts av sina tidigare husdjur finns det tvivlare.
– Jag önskar att jag kunde tro på det, men jag är väldigt skeptisk, uppger Sebastian.
Att Sheldrakes research går 20 år tillbaka och att så många vittnar om att de fått påhälsning av ett bortgånget djur spelar ingen roll för Lillian.
– I så fall går det omkring en massa människor med hjärnspöken.
Maria är också tveksam.
– Jag tror man inbillar sig för att man vill att det ska vara så, skriver hon.
Men övriga i kommentarsfältet tvivlar inte. För många leder återbesöken till blandade känslor.
– Jag har haft jättemånga hundar i mitt liv och åtminstone två av dem, kanske alla tre, ger sig tillkänna med jämna mellanrum, skriver Marie.
– Jag blir både ledsen och glad när dom kommer. Det är ett bevis på att de saknar mig lika mycket som jag saknar dem allihop.
Är våra fyrfotade vänner borta för alltid, eller existerar de i något slags parallellt universum?