Schäfer med räkrumpa – fult eller snyggt?

Hur ska egentligen en snygg schäfer se ut? Rak rygg eller en betydligt mer sluttande rygg, det som kallas ”räkrumpa”?
Ägare och uppfödare tycks ha olika åsikter. 
”Många svenska schäfrar ser plågade ut, det verkar inte finnas så många rakryggade kvar i Sverige inom uppfödning” menar en ägare.

Schäfern är Sveriges populäraste hundras genom årtionden. Just nu finns det drygt 33 000 schäferhundar i vårt land – och hundarna knyter superstarka band med sina ägare. De gillar inget hellre än att vara vid din sida och följa dig vart du än går.
Men populariteten har kommit med en baksida: en intensiv avel och delade åsikter om hur en idealisk hund ska se ut.

Svenska Kennelklubben förklarar att en tysk schäferhund ska ha en robust och funktionell kroppsbyggnad med välvinklade leder och påtagligt kraftfulla, spänstiga rörelser. Mankhöjd för hanar är 60-65 cm och tikar 55-60 cm.
Men de senaste 20-30 åren syns alltfler schäfrar med ”räkrumpa”, en extremt krökt rygg.

Trenden verkar ha startat i amerikanska utställningar och många reagerar negativt på bilder på hundar med sluttande ryggar:

”Jag mår nästan fysiskt illa och får tårar i ögonen när jag ser hundarna. Och det värsta är att den svenska aveln av utställningsschäfer drar åt samma håll även om det är en bra bit kvar. Hoppas vid gud att någon hinner sätta stopp för utvecklingen. I USA är det nog redan för sent” menar en ägare som vill ha raka ryggar på sina schäfrar.

”I mina ögon så tycker jag att en rakryggad schäfer ser ut att må bättre jämfört med en schäfer med sluttande ryggslut. Men det finns ju ingenting som säger att en rakryggad schäfer är fri från problem helt och hållet, det kan ju vara att en ”räk-schäfer” mår bättre än en rakryggad” menar en annan svensk schäferägare.

De flesta svenskar verkar vara överens om att en schäfer ska ha en liten ryggsluttning, bl a för att rasen har ett trav som är mycket vägvinnande jämfört med många andra raser.

Många menar att i början av 1900-talet var alla schäfrar rakryggade, men med schäferns ökade population så har uppfödarna lyckats få fram en schäfer med en betydligt mer sluttande rygg.
Och att räkrumpor premieras på utställningar.

Så frågan är om det uppstått två olika typer av schäfer: utställningsschäfern och bruksschäfern.

”Ja, jag tycker att det finns två varianter av schäfern, bruks och utställning. Men det är även andra raser som har delats upp på det viset. Schäfern ska ha en lätt sluttande rygg och inte så extrem som många utställningsschäfrar ser ut idag. Tycker även att de utställningsavlade är lite mer loja och har inte lika mycket motor” menar en erfaren ägare.

”Jag är uppväxt med schäfer, en helt underbar ras. Det var den rakryggade fina modellen, nu har det blivit räkrumpor av dom och totalt sönderavlade” menar en svensk ägare.

Även i Sydafrika debatterar man om schäfrar med räkrumpor. Men där menar man att kritiken är överdriven.

”Kropparna ser onaturligt sluttande ut när man fotograferar sina hundar. Oftast när man ser en schäfer ställd på utställning har man ställt bakbenen lite längre ut och då blir de mycket sluttande” menar den amerikanske hundexperten Ricardo Carbajal.

”För att göra en anatomisk utvärdering av en schäferhund krävs bland annat att en hund poserar på ett visst sätt för att vi ska kunna utvärdera de olika vinklarna”.

Han har kommit fram till att hundens moderna anatomiska form i sig inte utgör någon som helst hälsorisk. Dessutom försöker han bevisa att den moderna schäferhunden sannolikt inte kommer att påverkas av de problem som ses hos vissa raser med rak eller krökt rygg.

”Mina studier indikerar att hundar med en något uppåtböjd rygg slipper problem som artrit eftersom ryggen blir mer stabil i rörelse” säger han.

Ungefär 30 av schäfrar drabbas av en sprucken disk som orsakar ryggradsklämning, enligt amerikanska veterinärer. Den åkomman är smärtsam och orsakar nervproblem som kan ses som krökt rygg, svårigheter att gå och kan i svåra fall leda till förlamning och inkontinens.