Så trivs Irmas pälsklingar i nya hundgården

Det var mycket svett och svordomar innan hundgården stod klar på Irma Lehtosalos tomt.
Men griffonhundarna Otto och Figge ville inte stanna innanför staketet.
– De ser ut att ha ångest, de tror att du övergett dom, säger Markoolio till sin mamma Irma.

Succéserien på TV4, ”Marko & Irma”, har nått slutet för den här säsongen. Irma Lehtosalos nya hus har fått en komplett trädgård med ny gräsmatta och bastu. Dessutom har hennes hundar Figge och Otto fått en hundkoja och en liten hundgård.
För Irma har det varit en lång längtan att kunna ge sina älsklingar ett lyxigt hundliv.

Det blev ett ganska långt och mödosamt projekt att ordna den efterlängtade hundgården på Irmas tomt.
– Marko tror inte att jag klarar att bygga en hundgård, men det gör jag, sa Irma optimistiskt i förra avsnittet.
Först ville hon ha ett plastnät, men det visade sig snabbt vara en ganska dålig idé.
– Jag är helt slut. Det här gick inte som jag planerade, erkände Irma.

Däremot älskade Irma den stora hundkoja som levererades till hemmet. Och skam den som ger sig: med hjälp av sin bror ordnade Irma ett trästaket som inhägnad.

När allt stod klart (efter ytterligare några osande finska svordomar) så fick Otto och Figge testa sin nya hundgård.
Hundarnas reaktion? Tja, de verkar inte vara överförtjusta i sin gård. Ganska snabbt försökte de krypa under staketet.
– De ser ut att ha ångest, de tror att du övergett dom, säger Markoolio till sin mamma Irma.
– Staketet blev fint, men jag undrar bara hur mycket hundarna kommer att vara där.

Figge och Otto föredrog istället att springa på den nylagda gräsmattan och bada i sprinklern.
När Irma ska summera allt arbete måste hon erkänna en sak:
– Jag är så nöjd med allt. Men jag har varit lite elak mot dig. Jag säger ”håll käften” och sånt, men jag menar det inte. Det är viktigt att du fattar hur tacksam jag är, säger hon till Markoolio.

– Jag är så glad att alla mina barn förlåtit mig och att man kan börja om i livet. Jag försöker vara den mamma som de behövde när de var små.

Otto och Figge är griffonhundar, små belgiska sällskapshundar som avlades fram på 1800-talet för att arbeta på gårdar.
Rasens jobb var ursprungligen att jaga råttor på belgiska gårdar, och jämfördes med de tyska raserna affenpinscher och dvärgschnauzer. Därför har griffonhundar kvar sin instinkt – nyfikna och orädda, intelligenta hundar med egen personlighet.

Numera är de perfekta för damer som Irma: tillgivna och vänliga. Huvudet är rasens mest karakteristiska och iögonfallande kroppsdel. Det skall vara tämligen stort i förhållande till kroppen och uttrycket sägs vara nästan mänskligt. Och visst gäller det för Otto och Figge.

– Mitt kärleksliv är lugnt, jag behöver ingen man. Jag har mina hundar och min katt, och så mina barn och barnbarn, säger Irma.
– Jag behöver ingen jävla gubbe här, usch! Jag kan titta på vilken kanal jag vill, och jag kan bestämma vad jag vill, det är så skönt.

Griffon har aldrig varit särskilt populär som ras, även om den hade ett litet uppsving i slutet av 1950-talet och numera är en ganska ovanlig ras.

Dock blev den populärare efter filmen Livet från den ljusa sidan (med Jack Nicholson) och även på grund av ökade intresset för knähundar rent generellt.