100 års avel har kraftigt förändrat utseendet på en av världens populäraste hundar.
”Vi har skapat en schäferpopulation som är uppdelad i två olika rastyper” förklarar den svenska schäferhundklubben.

Tysk schäferhund räknas som en av världens populäraste och mest mångsidiga hundraser.
Men rasen har genomgått betydande förändringar i utseende under de senaste 100 åren, mycket på grund av selektiv avel med fokus på utställningsstandard snarare än funktionella egenskaper.

Det är exakt 100 år sedan som Svenska Schäferhundklubben bildades. Då var schäfer en robust och funktionell arbetshund, avlad för att hjälpa till med herdearbete.
Dessa tidiga schäfrar hade en mer balanserad kroppsbyggnad med en rakare rygglinje och en stark muskulatur.

100 års avel har kraftigt förändrat utseendet på en av världens populäraste hundar, den tyska schäferhunden.

De var kända för sin uthållighet, intelligens och arbetsvilja. Pälsen var tämligen tät och skyddande, men utan överdrifter i längd eller mängd. Huvudet var proportionerligt, med en markerad nos och relativt små, stående öron.

Under 1950- och 1960-talen började aveln av schäfrar att förändras märkbart, särskilt i Europa och Nordamerika. Fokus skiftade mer mot utställningshundar snarare än arbetshundar. Detta ledde till selektiv avel för att uppnå vissa estetiska drag som ansågs önskvärda för utställningar.

En av de mest framträdande förändringarna under denna period var utvecklingen av den sluttande rygglinjen, något som idag är starkt förknippat med utställningslinjer av schäfer.

De första schäferhundarna.

Den här förändringen har varit mycket kontroversiell eftersom den påverkar hundarnas rörelsemönster och kan leda till hälsoproblem, t ex höftledsdysplasi och andra ortopediska problem.

Den kända hundinstruktören Fredrik Steen är en stor fantast av schäfrar, men anser att man måste ta rasens höftledsproblem på allvar.
”Jag har haft schäfrar hela livet, jag dömer schäfer, och helt enkelt älskar schäfrar. Men att tre av tio schäfrar inte har friska höftleder är inte ok. Vår målsättning är och SKA vara att 10 av 10 är friska” menade Fredrik Steen.

”Inom schäfer har vi länge kritiserat det bekämpningsprogram vi haft sedan 60-talet. Det vill säga att endast friska djur får gå i avel. Bevisligen så räcker ju inte detta. Ingen avlar på sjuka djur, ändå så blir ledstatistiken inte bättre. Jag hoppas dock att vi lyckas införa en kortare övergångsperiod så att uppfödare hinner ställa om sig i aveln. Risken är annars att mycket annat värdefullt inom schäferrasen går förlorat” förklarade Fredrik Steen.

Schäferns kroppar genom åren, både brukshundar och utställningshundar.

Den svenska schäferhundklubben är också splittrad i frågan:
”Det råder starkt delade meningar om vad som faktiskt kännetecknar ”en sund, mentalt och exteriört god schäferhund”, främst utanför, men också inom vår egen uppfödarkår. Detta faktum har medfört att vi har skapat en schäferpopulation som är uppdelad i två olika rastyper” menar schäferhundklubben.

Utställningslinjens kritiker anser att överdriven avel för estetiska drag förstör hundens hälsa och förmåga att utföra arbete. De menar att en hälsosam och kapabel schäfer är den bästa representationen av rasen.

Å andra sidan försvarar förespråkare av utställningslinjen att noggrann avel och att följa rasstandarder är avgörande för att bevara schäferns elegans och rasmässiga integritet.

Bilderna på schäferhundar för 100 år sedan talar ändå sitt tydliga språk. Det ser knappt ut som samma ras.

Du ser några exempel på skillnaderna i vinkling hos nuvarande schäferhundar. Och det finns hundar med liten eller ingen bakvinkling (i både utställnings- och arbetslinje) och rader av hundar med måttlig till extrem vinkling bak. Graden av vinkling bestäms av hundens avsedda funktion.

Så här såg schäfern ut för drygt 100 år sedan, en uppskattad brukshund i Tyskland.

En av de första ideal-schäfrarna i Tyskland.

En av schäfer-typerna 2024.

Så här såg ideal-schäfern ut 1941. Det är hunden Baldur som vann utställningar i både Tyskland och Sverige.

Ofta överdrivs den sluttande ryggen på fotograferingar.

Schäfer med räkrumpa.