Molly rymde hellre än bli trimmad - så länge höll hon sig borta

Mollys rutinbesök hos hundtrimmaren blev en mardröm. Den sexåriga golden retrievern smet ut genom en öppen dörr.
Efter närmare fem månader kom hon till rätta. Då hade hon tappat 18 kilo.
– Vi är så tacksamma över att få tillbaka henne, säger ägaren Randy Ruth.

Den 14 juni hade de fört Molly till Spitfire Farm där hon skulle klippas och badas av Rose Shoemaker.
Men innan behandlingen ens kommit halvvägs rymde hon ut i de höga majsfälten.
Molly hoppade ner från behandlingsbordet, störtade ut genom en öppen dörr och försvann där majsen börjat växa sig hög, säger Shoemaker.

Molly tros ha levt bland majsfälten i Iowa i närmare fem månader. Under den perioden tappade hon mer än 18 kilo.

Shoemaker och hennes kollegor rusade efter. Med lockrop och löften om godis, leksaker och hennes familj, försökte de locka fram henne. Ansträngningarna var förgäves. Molly var borta.
Flera gånger de efterföljande månaderna sågs Molly av ögonvittnen. Till och med hennes ägare såg henne. Men ingen lyckades fånga henne.

– Två veckor efter att hon försvunnit bestämde jag och min fru oss för att se lockades till vatten. Vi såg henne bland boskap som drack från en gyttjepöl, säger Ruth till tv-bolaget Fox.
– Vi stannade tre meter ifrån henne. Min hustru ropade hennes namn. Molly tittade på henne och sprang sedan ut i majsfälten. Hon gick på överlevnadsinstinkt.Familjen satte upp planscher om försvinnandet, la ut bilder på sociala medier och listade platser där Molly senast setts.

Ödet engagerade bygden. De efterföljande månaderna fanns det ”en armé” av frivilliga.
– En mamma och en son ringde och frågade om de skulle köra från en närliggande stad och hjälpa till att leta. De hade hamburgare som de ville lägga i en fälla som skulle locka fram henne, säger Ruth.

Inte förrän 29 oktober vände det. En ung bonde bokstavligen sprang på Molly i sitt majsfält.
– Han skördade och änden på majsen slog emot hennes nos, säger Ruth.
– Hon hoppade upp och det var då han såg henne. Hon sprang iväg längs stigen och la sig ner.
Bonden hade tidigare deltagit i sökandet efter Molly och kontaktade hundens familj.
– Han sa att hon levde, säger Ruth.

Han kontaktade direkt sin fru, Cynthia, som var på jobbet men hon sa att hon inte ville få falska förhoppningar igen.
– Jag ringde henne senare och sa att jag hade henne i bilen. Då gick hon från jobbet.

Mollys liv på rymmen hade kostat på. Hon hade tappat mer än 18 kilo och behövde vård, men kryade på sig snabbt.
För Shoemaker var den lyckliga upplösningen det bästa som kunde hända.
– Jag har verkligen gråtit många glädjetårar, säger hon.

– Det som hände är en hundtrimmares värsta mardröm. Från och med nu kommer aldrig någon dörr att stå öppen.
Molly fick så småningom tillbaka sina rutiner, även om hon hade svårt att förstå varför hon måste ha halsband på sig.
Shoemaker uppges ha betalat veterinärräkningarna för Molly och några bittra känslor mellan parterna finns inte.
– Olyckor sker. Det var inget Rose ville skulle ske, säger Ruth.
– Vi är bara så tacksamma över att ha fått tillbaka henne och tacksamma över alla som hjälpte till att leta efter henne.