För 20 år sedan förbjöds hundar i Turkmenistan.
Diktatorn Saparmurat Nijazov ansåg nämligen att de luktade illa.
”Hundar är inte förenliga med den renhet och civiliserade livsstil vi strävar efter i vårt land” förklarade han.
Saparmurat Nijazov styrde Turkmenistan med järnhand från 1990 fram till sin död 2006. Under hans tid vid makten fattades en rad ovanliga och ofta absurda beslut, som ingen vågade protestera mot.
Han ville t ex att landet bara ska ha vitfärgade hus och bilar. Resultatet ser än idag ganska bisarrt ut.
Alabai-hundar är idag en av få raser som accepteras i Turkmenistan.
Men presidentens förbud mot hundar måste anses som det märkligaste (och sorgligaste).
Saparmurat Nijazov förklarade i ett avtal till hela befolkningen på 5,5 miljoner invånare:
”Hundar luktar illa och är inte förenliga med den renhet och civiliserade livsstil vi strävar efter i vårt land.”
Nijazov hävdade att hundar inte var lämpliga för det ”rena och civiliserade” samhälle han ville bygga.
Han förbjöd specifikt stora hundraser som han ansåg kunde vara hotfulla och ställde krav på att turkmenska medborgare skulle avliva sina hundar, särskilt de av raser som han tyckte var oönskade.
Nuvarande presidenten premierar den inhemsak rasen alabai.
Förbudet mot hundar hade direkta och indirekta konsekvenser för befolkningen.
Många turkmener som hade hundar tvingades att lämna sina husdjur, med tragiska öden som följd.
Det ledde nämligen till en ökning av hemlösa hundar i städerna, vilket i sin tur skapade problem för både människor och djur.
Förbudet blev snabbt en symbol för Nijazovs absurda och ofta tyranniska styre.
”Nijazovs beslut att förbjuda hundar visar på den absurditet som ofta präglar auktoritära regimer; även husdjur kan bli föremål för politisk kontroll” förklarar en medborgare som flytt landet.
”Förbudet mot hundar är ett tydligt exempel på hur långt en diktator kan gå för att kontrollera även de mest vardagliga aspekterna av medborgarnas liv” menar en människorättsaktivist.
Trots en lag mot djurplågeri som antogs i juli 2022, som föreskriver att avlivning av herrelösa hundar ska ske ”med metoder som utesluter grymhet och onödigt lidande”, fortsätter dödandet av hundar och katter.
Staty över den turkmenska alabai-hunden.
Rapporter på sociala medier tyder på att avlivningarna fortsatte även under den månadslånga Ramadan-högtiden, som avslutades i april i år.
I Turkmenistan pågår alltså fortfarande en systematisk avlivning av hundar och katter på order från högt uppsatta tjänstemän, enligt mediauppgifter.
Tidigare anställda vid offentliga serviceföretag har vittnat om hur de beordrats att döda djuren, ofta genom förgiftning, svält, misshandel eller skjutning.
Dödandet sker ofta inför öppen ridå, även på lekplatser, och barn har erbjudits pengar för att delta i avlivningen med hjälp av förgiftad mat.
Ironiskt nog hyser presidentförvaltningen stor stolthet för den inhemska hundrasen alabai. År 2020 invigdes en sex meter hög gyllene staty av en alabai i Ashgabat, och 2021 utsågs den sista söndagen i april till en nationell helgdag tillägnad rasen.
Den nuvarande presidenten (Gurbanguly Berdimuhamedow) har också befogenhet att tilldela hederstitlar till framstående hunduppfödare.
Det finns alltså hundar i Turkmenistan idag. De hundraser som tillåts i landet är populära som husdjur och används också inom herding och bevakning.
En av de mest kända hundraserna som kommer från regionen är Alabai, även känd som turkmensk fåraherdehund. De är kända för sin styrka och lojalitet.
Turkemnistans diktator Saparmurat Nijazov ansåg att hundar luktade illa – och förbjöd dom i sitt land.
Snabbfakta Turkmenistan:
Geografi: Turkmenistan ligger i Centralasien och gränsar till Kazakstan, Uzbekistan, Afghanistan och Iran. Största delen av landet täcks av Karakumöknen.
Huvudstad: Ashgabat är landets huvudstad och är känd för sin moderna arkitektur och stora monument.
Befolkning: Turkmenistan har en befolkning på cirka 6 miljoner människor. Den dominerande etniska gruppen är turkmenerna.
Språk: Det officiella språket är turkmenska, som tillhör den turkiska språkfamiljen.
Politik: Turkmenistan är en enpartistat med en stark presidentmakt. Landet har en historia av autoritär styrning.
Ekonomi: Ekonomin är starkt beroende av naturgas och olja. Turkmenistan har stora reserver av båda.
Religion: Islam är den dominerande religionen, med majoriteten av befolkningen som sunniter.