För 13 år sedan slogs ett märkligt rekord som fortfarande står sig. En renrasig tibetansk mastiff med namnet Big Slash såldes för 18 miljoner kronor. 
Det var kulmen på en kinesisk hysteri där rasen ansågs vara guld värd.
Nu har de flesta tröttnat – och många hundar behandlas väldigt illa.

I mars 2011 såldes en tibetansk mastiffvalp på auktion för ett rekordpris, 17 miljoner kronor. Big Splash, eller Hong Dong på kinesiska, köptes av en rik kolbaron från norra Kina och affären står fortfarande i Guinness världsrekord för den dyraste hund som någonsin sålts.

En tibetansk mastiff-valp såldes för 17 miljoner kr för 13 år sedan. Nu är rasen betydligt mindre efterfrågad.

Enligt uppfödaren Lu Liang var Big Splash ett ”perfekt exemplar” och rekordpriset för Big Splash speglade den hysteriska efterfrågan på tibetanska mastiffer.
”Vi har spenderat mycket pengar på att föda upp den här hunden, och har betalat löner för massor av personal. Dessutom kan den nya ägaren få 120 000 kronor varje gång Big Splash avlar med en hona” sa han till media.

Men det var i grunden något osunt med de skenande priserna. Röda tibetanska mastiffer hade plötsligt blivit statussymboler i Kina, ett sätt för de superrika att visa upp sin rikedom vid sidan av smycken och bilar.

Rött anses inte bara vara en lyckans färg, utan tibetanska mastiffer anses vara heliga djur som säkerställer sina ägares hälsa och lycka.

Och tibetanska munkar anser att hundarna bär på munkars och nunnors själar: individer som inte var tillräckligt bra för att reinkarneras som människor eller in i Shambhala, det himmelska riket.

Mastiff-hysterin skapade förstås en osund kultur bland uppfödare. Många nya kennlar ville tjäna snabba pengar på mastiffer och det dröjde inte många år innan marknaden blev mättad.

Det finns videos som visar mastiff-auktioner där hundarna dras upp på en stor scen och visas upp för publiken. Hundarna blev plötsligt inga husdjur man ville ha som sin bästa vän; de blev handelsvaror där uppfödare ville tjäna miljoner och rika personer köpte hundar i rent spekulationssyfte.

Att föda upp en mastiff kostar 100-tals kronor om dagen. De stora hundarna väger uppåt 80 kilo och den omfattande kosten ska bestå av kyckling och nötkött, helst kryddad med kinesiska delikatesser som sjögurka och havsöron (snäckor).

Många fick dessutom en dyr ekologisk diet av mager, kokta fiskhuvuden, pulveriserade äggskal, torskleverolja och råa ben för att hjälpa dem att rengöra sina tänder.

Hela systemet byggde på att uppfödarna kunde sälja de tibetanska mastifferna, annars gjorde de en rejäl förlust.
Men när mastiff-hysterin ebbade ut tog uppfödarnas kärlek och omsorg för hundarna snabbt slut.

Det finns uppgifter i media om att många hundar avlivades och att deras kött såldes på vidriga köttmarknader runt om i landet.

Historien om mastiffer är en sorglig påminnelse om människors jakt efter rikedom och status – och där hundarnas välbefinnande kommer i andra hand.

Tibetanska mastiffer är ju inte en hund för vem som helst. Det är en gårds- och boskapshund med uttalad vaktinstinkt och larmar högt och tydligt. Upptäckaren Marco Polo ska ha stött på tibetanska mastiffer på 1200-talet och beskrev dem som ”höga som en åsna med en röst lika kraftfull som ett lejons”.

Rasen är självständig och fattar egna beslut. Den behöver en ägare som är väl införstådd med rasens självständiga karaktär.

Den tibetanska mastiffen behöver, trots sin självständighet, sin flock för att trivas. Det är ingen ras som mår bra att leva ett ensamt hundgårdsliv även om den gärna stannar ute i både snö och blåst.
En tibetansk mastiff lever bäst som familjemedlem med tydligt uppdrag att hålla koll på folk, djur och gård.
I Sverige finns det bara 179 tibetanska mastiffer.

 

Tibetanska mastiffer kan väga över 80 kilo.

Att föda upp en mastiff kostar 100-tals kronor om dagen.

Rött anses inte bara vara en lyckans färg i Kina, utan tibetanska mastiffer anses vara heliga djur som säkerställer sina ägares hälsa och lycka.

Tibetanska mastiffer var ett sätt för de superrika att visa upp sin rikedom vid sidan av smycken och bilar.