Länge trodde man att inget levande väsen skulle kunna existera i området kring Tjernobyl.
Det har visat sig felaktigt.
Hundarna som lever där har utvecklat en genetisk motståndskraft mot strålning.
Upptäckten har gjorts av forskare vid Columbia-universitet i USA.
– På något sätt har två hundflockar lyckats överleva i den mycket giftiga miljön, uppger forskningsledare Norman J Kleiman.
Han och hans kollegors studie publiceras i tidskriften Canine Medicine and Genetics. Den baseras på blodprov hämtade från 166 herrelösa hundar i Tjernobyls avspärrningszon (CEZ).
Resultaten visar två distinkta hundflockar som genetiskt skiljer sig från andra hundar i omgivningen. Det tyder på att de ”anpassat” sig till den toxiska miljön.
Inte bara hundar men vargar har också visat sig kunna leva i det strålnings-skadade området.
När en härdsmälta i en reaktor i Tjernobyl-kraftverket 1986 ledde till det största utsläppet av radioaktivt material i mänsklighetens historia befarade man att inget skulle kunna leva där. Men trots en strålningsnivå som är sex gånger högre än vad som är tillåtet för mänskliga arbetare frodas djurlivet i CEZ.
I hundarnas fall beror det enligt Kleiman på att deras genetik har påverkats av den extrema miljön. DNA-analyser av blodproverna avslöjar närmare 400 ovanliga variationsmönster, så kallade avvikande loci.
Man har identifierat 52 gener associerade med dessa loci och de tycks vara kopplade till exponeringen för miljöföroreningar vid kärnkraftverket. Det tyder på att hundarnas förorenade miljö har orsakat genetiska mutationer som överförts genom generationer. På så sätt har de anpassat sig till de svåra förhållandena.
Studien kallas ett viktigt steg mot att förstå hur långvarig exponering för olika miljörisker påverkar levande organismer. Resultaten kan bidra till att förbättra vår kunskap om hur dessa faror påverkar både människor och djur, och hur man bäst kan minska hälsoriskerna.
Tjernobyls herrelösa hundar är inte de enda djuren i CEZ som utvecklat genetiska anpassningar. Tidigare studier har visat att vargar i området har utvecklat motståndskraft mot cancerframkallande strålning, och att svarta, muterade trädgrodor har samma livslängd som sina gröna motsvarigheter.
Forskningen om Tjernobyls djurliv ger värdefull insikt i evolutionära processer. Potentiellt kan det leda till nya upptäckter inom genetik och miljövetenskap. Studien av hundarnas anpassningsförmåga är ett fascinerande exempel på naturens motståndskraft och ger hopp om att livet kan frodas även i de mest ogästvänliga miljöer.
Hundar i Tjernobyl har på genetisk väg utvecklat ett immunförsvar mot strålningen som gör att de kan leva i området.
För människor är området fortfarande omöjligt att leva i.
2016 presenterades en utredning som visade att det kommer att ta 20 000 år innan det är säkert för oss människor att leva i Tjernobyl.