”Hundar biter mig aldrig – bara människor”

Marilyn Monroe var en av Hollywoods mest berömda filmstjärnor och sexsymboler. 
Men trots sitt kändisskap trivdes hon bäst med sina kära hundar. 
”Hundar biter mig aldrig, bara människor” förklarade hon.

Marilyn Monroe, den ikoniska amerikanska skådespelerskan och popkulturella ikonen, är känd för sin skönhet, sitt skådespeleri och sin komplexa personlighet.
Men något som inte är lika allmänt känt är hennes kärlek till djur, särskilt hundar.

Hon hade en djup förkärlek för sina fyrbenta vänner, och hade en speciell koppling med dem genom hela sitt liv. Hundar var inte bara husdjur; de var följeslagare som gav henne den tröst och trygghet som hon ofta saknade i sitt personliga liv.

Marilyn Monroe föddes den första juni 1926 i Los Angeles i USA. Hennes barndom var tuff, då hennes ensamstående mamma Jean tidigt blev diagnostiserad med paranoid schizofreni.

Marilyn spenderade sin uppväxt hos mammans vänner, på barnhem och i fosterfamiljer.

Det sägs att hennes tidiga erfarenheter bidrog till hennes känslomässiga svårigheter i vuxenlivet, och att djur, särskilt hundar, blev hennes viktigaste tröst och stöd.
“Jag älskar djur. Om jag pratar med en hund eller katt så säger de inte åt mig att hålla tyst” förklarade hon.

Hundarna representerade en slags villkorslös kärlek som Monroe ständigt sökte men ofta fann svårt att få från människor i hennes liv.

”Kärleken till hundar inte bara en tillfällig förtjusning, den var en central del av hennes liv. Hundarna hon ägde – från Tippy till Maf – representerade en källa till ovillkorlig kärlek och tröst, något som Monroe behövde i sitt ofta turbulenta liv. Hennes fyrbenta vänner var mer än bara husdjur för henne, de var följeslagare som gav henne den kärlek och trygghet som hon ständigt sökte” berättade Donald Spoto, som skrev den mest kända biografin om Monroe.

En av de mest kända hundarna i Marilyn Monroes liv var en vit Malteser som hette ”Maf” – en förkortning för ”Mafia Honey”.

Den lilla hunden var en gåva från Monroes vän, den amerikanska sångaren och skådespelaren Frank Sinatra, under början av 1960-talet.

Historien säger att Maf kom från en uppfödare i England och att Sinatra, som hade kopplingar till den italienska maffian, valde namnet som en lekfull referens till detta. Maf blev en trogen följeslagare till Monroe under hennes sista år i livet och följde ofta med henne på resor, fotosessioner och även till inspelningar.

Den här lilla hunden blev ett slags symbol för Monroes tillgivenhet och sårbarhet, och Maf beskrevs som en av de mest älskade hundarna Monroe någonsin ägde.

Innan Maf hade Monroe andra hundar som också spelade viktiga roller i hennes liv. En av hennes tidigare hundar var en cockerspaniel vid namn ”Ruffles”, som hon ägde under sitt äktenskap med den berömda baseballspelaren Joe DiMaggio.

Ruffles, som var en livlig och kärleksfull hund, var en del av Monroes liv under en tid då hon försökte balansera sitt offentliga liv som en berömd skådespelerska med sitt privatliv, vilket ofta var kaotiskt och osäkert.

Ruffles representerade för Monroe en stabilitet och trofasthet som hon så desperat behövde under denna turbulenta period.

Förutom Ruffles hade Monroe också en annan cockerspaniel vid namn ”Tippy”.
Tippy var en av de första hundarna Monroe ägde och var med henne under hennes tidiga dagar i Hollywood.

Tippy hjälpte Monroe att hantera den ensamhet hon kände som en ung, kämpande skådespelerska långt hemifrån.

Monroes kärlek till hundar speglade hennes behov av sällskap och ovillkorlig kärlek, något hon ofta inte kunde få från sina mänskliga relationer.

Hundarna gav henne en känsla av trygghet och tillhörighet, något som var avgörande för henne i ett liv som var fyllt med osäkerhet och emotionella utmaningar.

Genom sitt liv fann Monroe tröst i sina hundar, och de förblev viktiga delar av hennes liv ända till hennes tragiska död 1962. Hon dog 36 år gammal , obduktionen visade på  massor av lugnande droger och sömnmedel i kroppen. Dödsorsaken anges som akut förgiftning och det fanns inga tecken på våld.