Jesse Rochette, Dave Jackson och två kollegor gav sig ut för att utforska en grottområde i Narrows i Virgina.
Det första de såg var en hund drygt 15 ner på botten.
Hon var vid liv.
Upptäckten gjordes när den första personen i sällskapet började hissa sig neråt i den djupa grottan.
– Min kollega ropade, ”Oj, det är en hund härnere”. Jag frågade om den levde och han svarade ja.
Rochette, som kallar sig hundälskare, hissade ner sig direkt efteråt, med en bit salamikorv i fickan.
– Hon kom direkt fram och slukade salamin. Hon älskade den, säger han.
Sparsy var svårt medtagen av tiden i grottan men uppges hämta sig snabbt.
De märkte snart att hunden skakade av köld. De virade in den i speciella filtar, skydd och annat de kunde hitta.
– Bland annat en luva från en gammal jacka vi hittade i grottan, säger han.
Därefter fick de hunden att slicka vatten från hans fingrar. Sen sänkte de handen ner mot skålen och fick henne att på det sättet att dricka från den.
Enligt Jackson hade de viss koll på räddningsinsatser men hade aldrig varit med om att undsätta en hund förut.
– Vi bär alltid med oss räddningsutrustning, säger han.
Med hjälp av en presenning och nätmaterial lyckades de improvisera ihop en sele som de använde för att fästa runt Rochette.
Hela insatsen tog tre timmar.
– När vi två tog oss upp och över kanten piggnade hon direkt till. Hon lyfte på huvudet och satte nosen i vädret.
Enligt Rochtte var marken i grottan full av ben och kranier från djur.
– Det känns fint att grottan inte fick behålla ytterligare ett, säger han.
Först kallade de tiken ”Grotthunden” men enades efter det om Spar-C, en anspelning på en mindre räddningsinsats.
På hundstallet dit hon fördes ändrades det till Sparsy.
Där ser personalen det inträffade som ett mirakel.
Sparsy kunde inte röra bakbenen men hade inga brutna ben. I stället förklaras åkomman med undernäring. Med hjälp av mediciner, näringsrik mat och vila väntas hunden bli helt återställd.
Sedan räddningsinsatsen har hundstallet i Giles län lagt ut en uppdatering på Facebook:
”Sparsy är uppe och rör på sig. Ni ska se bara se hur hon viftar på svansen. Hon tar sina mediciner som en mästare och äter som om det inte finns någon morgondag”.
Räddningsinsatsen förde Jesse Rochette och Sparsy nära varandra.