Hundar på prozac.
För mig har det alltid låtit som en skröna som dyker upp då och då.
Nu inser jag att det är sant – i alla fall här i USA.

En av grannarna i bygget där jag bor berättade det helt sonika häromdagen.
Vi stod i den lilla parken i West Hollywood och såg våra fyrbenta bebisar nosa omkring i buskarna. Hon har två. Jag har en.
Oscar är en covidbebis. Kom till oss under pandemin. Hennes är från två olika hundhem. Den ena, en gyllenfärgad blandras, räddades på en strand i mexikanska Baja. Via San Diego och ett avlivningshot kom den till Sandra.
Den andra, Honey, är från ett lokalt hundhem i Los Angeles.

Prozac till hundar. ”Det har varit ovärderligt, rena himlen” säger en hundägare i USA.

Jag har alltid tyckt att hon gjort ett bra jobb med hundarna. De är glada men väluppfostrade, särskilt Goldie. Hon skäller inte. Hoppar aldrig upp på någon, oavsett hur entusiastisk Honey blir.
Det har inte alltid varit så. Jag minns när hon fick dem. De var sjövilda. Framför allt Goldie. For runt som en ilsken vilde. Bet, gläfste, attackerade andra hundar. Totalt bananas.

Ett tag fick Sandra hjälp. Eller fick och fick, förresten. Hon köpte hjälp. En privat hundtränare kom mot rätt saftig betalning hem till henne och tog sig an djuren.
I dag är Honey som en helt annan hund. Lugn, vänlig, kelig. Hetsar inte upp sig i onödan.

Det visar sig inte minst när Oscar en eftermiddag spårar ur i parken. Han börjar tokskälla, tjurrusar runt oss i varv efter varv och försöker hetsa upp Goldie.
Hon rör inte en min. Sitter bara snällt intill matte och ignorerar det pågående kaoset.
Inte ens Honeys gnyende över stöket bekymrar henne.

Jag frågar Sandra vad hon tror är det som mest har bidragit till Goldies förvandling.
Svaret är lika kort som överraskande.
Prozac.
Jag frågar om hon skämtar och får en huvudskakning till svar. Hunden har fått piller en längre tid.
Hon säger att det började då hon fick prozac utskrivet mot depressioner. Att hon tänkte att det kanske också kunde hjälpa Goldie.

När hon ser min tvivlande blick googlar hon fram en veterinärsida, scrollar ner på sidan och räcker över mobilen.
Medicinen kan enligt veterinären användas för att behandla:
*aggression
* separationsångest
*fobier mot åska och människor
*generell ångest, tvångsbeteende och urineringsmarkering.

Det finns nackdelar också, men de pekar hon inte på, som minskad aptit, minskad energi och klåda. För hög dos uppges kunna leda till stress, skakningar och rastlöshet.
Sandra säger att det för henne varit ovärderligt, rena himlen.
Ur fickan fiskar hon fram en liten box. Skakar den i luften. Det rasslar av piller.
Hon ler. Undrar om jag vill pröva med Oscar.
Sen skakar hon hundarnas koppel, ett tecken på att det är dags att vända hemåt.
På bråkdelen av en sekund är Honey redo. Goldie reser sig med en gäspning och lunkar stilla efter matte.