Här är Sveriges mest unika hundar

Har du hört talas om Épagneul de Saint Usuge, Kritikos Ichnilatis eller Sinhala hound? 
Nej, tänkte väl det. Det är nämligen raser som det bara finns EN individ av i hela Sverige. 
Här presenterar vi Sveriges mest unika vovvar.

Det finns 1 130 000 registrerade hundar i Sverige. Och vi älskar våra klassiska raser, som schäfer, labrador, jämthund och golden retriever. Det finns t ex 33 000 schäfrar och nästan 30 000 golden retrievers i vårt land.
Men så finns det ägare som har satsat på betydligt mer exotiska raser med namn som känns svåra att uttala – och som de flesta av oss knappt hört talas om.

I Jordbruksverkets hundregister för 2023 finns det nämligen nio raser som representeras av endast en individ.
Det är alltså nio högst exotiska vovvar, med rasnamn som t ex Kritikos Ichnilatis, Slovensky Cuvac, Épagneul de Saint Usuge och Braque du Bourbonnais.
HundExtra bestämde sig för att berätta lite om de nio hundarna.

AMERICAN ESKIMO DOG
American eskimo dog är en hundras från delstaten New York i USA. Den är en vit spetshund som härstammar från tysk spets och kom med tyska immigranter. I generna finns troligen även vit keeshond, vit pomeranian, volpino italiano och möjligen även japansk spets.

Hundarna användes ursprungligen som boskapsvakt och jakthund. När de fördes till USA blev de populära som familjedjur. Trots namnet blev ”Eskies” aldrig uppfödda för att vara slädhundar. De utmärker sig dock på agilitytävlingar.

Under 1800-talet var det vanligt att se vita små spetsar som hade sällskap av tyska immigranter. Dessa små vita spetsar kom att kallas för American Spitz (Amerikansk Spets) för att senare få ett annat samlingsnamn, American eskimo dog.

BRAQUE DU BOURBONNAIS
Braque du bourbonnais är känd sedan 1598 och Bourgogne, Frankrike, är ursprungsplatsen. Där användes rasen särskilt till jakt på vaktel.
Rasen beskrivs som en angenäm jaktkamrat med sunt och robust utseende. Dess vita päls är helt eller fint prickig i brunt eller rött.

Rasklubben bildades 1925. Den satte upp strikta krav på stubbsvans och syrenlila färg, vilket fick till följd att färre och färre hundar tilläts registreras. Under 1960-talet registrerades nästan inga alls.

1970 bestämde sig ett team av uppfödare – ledd av Michel Comte – för att få rasen braque du bourbonnais att återuppstå. Tack vare en försiktig och effektiv avel, har de lyckats få tillbaka rasen, samtidigt som de samlat erfarenheter för att undvika att de tidigare misstagen görs om.

Braque du bourbonnais är en lugn och vänlig hund som sägs vara väldigt aktiv när den får jaga. Den har särskild förmåga att ändra jaktstil efter terräng och viltslag. Den kan följa doftspår men är mer benägen att gå på vittring i luften.

BRIQUET GRIFFON VENDEEN
Briquet griffon vendéen är en hundras från Vendée i västra Frankrike. Den används främst till drevjakt på hare och kanin och anses särskilt lämpad för snårig terräng.

Det sägs vara en väldigt robust ras och hundarna är både extremt uthålliga och initiativrika i jakten. Men det är entusiastiska jägare som behöver en fast hand.
Det är den enda rasen som har behållit namnet ”Briquet”, vilket betyder medelstor hund. Greven av Elva började ett kontrollerat avelsprogram före första världskriget för att producera en mindre, förbättrad version av Great Griffon Vendeen.

ÉPAGNEUL DE SAINT USUGE
Hundrasen Épagneul de saint-usuge är döpt efter den franska orten Saint-Usuge i Frankrike där rasen härstammar från. Den tros funnits redan på 1700-talet men efter andra världskriget fanns det inte många hundar kvar. Ett arbete för att bevara rasen har pågått sedan dess.

Rasen är lättlärd, balanserad och vänlig. Den ska vara uppmärksam, hängiven och med ett milt uttryck.
Förutom att stå för fågel och apportera på land och vatten är de kortdrivande med skall, lättränade, vänliga, sociala och fantastiska familjehundar.

Mankhöjden för hanhundar är 45–53 cm och för tikar 41-49 cm. Rasen ska ge ett harmoniskt intryck, elegant välmusklad och stark med normala proportioner. Rasen besläktad med Kleiner Münsterländer.

KRITIKOS ICHNILATIS
Kritikos Ichnilatis (eller Cretan Hound) härstammar från Kreta i Grekland. Den är en jagande pariahund som främst används för jakt på kanin. Rasen är nationellt erkänd av den grekiska kennelklubben Kynologikos Omilos Hellados (KOH).

Det är en smal hund och väldigt lätt på tassarna (som är ovala snarare än kattliknande) och stark i länden, speciellt anpassad för snabba reflexer och hög hastighet över farliga, steniga terräng.

Huvudet är kilformat, avlångt och torrt, med spetsiga och mycket rörliga öron som viks bakåt. Svansen är en viktig raskaraktär, lång och böjd uppåt, bildar en lös eller stram ring och täckt med en borste av längre hår under.
Eftersom hundarna jagar kanin kan du förstås inse att det är snabba rackare – men de är också uthålliga.

PERRO MAJORERO
Majorero är en hundras från Kanarieöarna – en vaktande herdehund som påminner om Balearernas ca de bestiar.
Ordet Mahorero (Majorero) är ett Guanche-ord som fortfarande används för att beskriva människorna på Fuerteventura.

År 1979, i kommunen Tuineje, hölls den första utställningen av rasen i Gran Tarajal, där bönder, experter och domare samlades. Det var början på processen för ett erkännande av rasen av Real Sociedad Canina de España. 1994 erkändes Perro Majorero som en inhemsk hundras.

Rasen upplevde en brant nedgång och närmade sig utrotning. Men uppfödare och ägare har bildat en speciell organisation där man numera har en specifik avelsplan.

SINHALA HOUND
Sinhalahunden finns över hela Sri Lanka, och lever ofta i ett halvvilt tillstånd och letar efter mat.
Gamla historier säger att när prins Vijaya för första gången satte sin fot på Sri Lanka  – på 600-talet f.Kr – möttes han av skällande av hundar. Och historiker nämner tamhundar som tillhör öns stenåldersinvånare, Yaksha.

Den genomsnittliga livslängden för singalesiska hundar är 10-13 år. Sri Lankas Kennel Club har nyligen uppmuntrats att erkänna Sinhala Hound som en ras.
Sinhala-hunden finns i en mängd olika färger, men brun eller mörkbrun brindle är vanligast.

De påminner mycket om den afrikanska basenji, den nya Guineas sjungande hunden, Carolina-hunden och den australiska dingon.

SLOVENSKÝ CUVAC
En hundras från Slovakien. Cuvac är slovakiska för lyssna. Den är en vallande herdehund med ursprung i Tatrabergen i Karpaterna. Den är snarlik Polens höglandsvallhund polski owczarek podhalanski och Ungerns kuvasz; dessa tre raser kan ses som nationella versioner av samma vita herdehund – tatrahunden.

Den slovakiska cuvacen är den minsta av de tre. Avelsarbetet med att lokalisera lantrashundarna inleddes under 1930-talet av Antonin Hruza från den veterinärmedicinska högskolan i Brno. 1964 blev rasen erkänd av den internationella hundorganisationen FCI.

TAIGAN
Taigan är en gammal hundras som nämns i tibetanska, kinesiska och kirgiziska legender. Den anslöt sig till de kirgiziska stamfolken och användes för jakt. I Tien Shan-bergen levde de i århundraden och bidrog till uppfödningen av olika raser.

Det är en överraskande snabb jakt- och vakthund som är okänd utanför sitt hemland. Och som sagt, i Sverige finns det bara en individ av rasen.
Sedan antiken bodde Taiganerna i Kirgizistan och hjälper människor i boskapsuppfödning. Idag är det bara ett fåtal gårdar som finns kvar och behovet av vakthundar har minskat gradvis.

Moderna uppfödare hävdar dock att rasen har en framtid – idag är en grupp entusiaster i hundens hemland som försöker förhindra rasen från att dö ut.