Hundarna njuter.
Vi får kväljningar.
Nu går forskarna till botten med varför våra pälsklädda vänner älskar att rulla sig i bajs.
Ämnet har fascinerat vetenskapen i åratal.
Teorierna har varit många.
Ett av de ledande resonemangen är att hundars förkärlek för att smeta in sig med avföring helt enkelt är en evolutionär kvarleva från deras tid som vilda rovdjur. Ett annat är att det kan ge en form av luktbaserat kamouflage, något som döljer deras egen doft när de jagar.
Talar emot den uppfattningen gör utvecklingen. Vi människor tämjde hundar för 23 000 år sedan och har levt sida vid sida med dem sedan dess.
Varför skulle i så fall den egenheten leva kvar när så mycket annat har förändrats i hundars beteende?

Det skönaste som finns, tycker hundarna.
– Vi har lärt dem sitta, stanna kvar och ligga ner, men tydligen har vi inte kunnat trycka tillbaka den stinkande, grundläggande instinkten, säger Simon Gadbois, djurforskare vid Dalhousie University i Halifax, Nova Scotia.
Till BBC säger han också:
– Det kan ha varit en mycket viktig funktion vid någon tidpunkt för länge sedan. Med tiden har den funktionen försvunnit, men de gör det fortfarande.
Det har han egna erfarenheter av.
När han var på forskningsuppdrag i norra Kanada brukade hans bordercollie Zyla hängivet rulla sig i bäverbajs. Trots den starka lukten påverkade det inte Zylas förmåga att spåra andra djur.
– Det var alltid ett mysterium varför hon gjorde det.
Jaktteorin har också ifrågasatts i en studie från 1986. I den observerade biologer doftrullning i två grupper av infångade vargar i Kanada.
Forskarna gav då vargarna en rad olika dofter.
Överraskande var att vargarna var minst intresserade av att rulla runt i växtätares avföring, som får eller häst. Forskarna såg inte alls djuren rulla sig i de dofterna.
I stället drogs de till konstgjorda dofter som parfym eller motorolja.
Efter det lockades vargarna mest av andra rovdjurs avföring, som pumor och svartbjörnar.
– De luktar något som representerar ett annat rovdjur eller en konkurrent till dem, säger forskningsledare och vargforskaren Pat Goodman.
– Därför undersöker de doften, och rullningen är en del av det.
Vargar och andra hunddjur rullar sig ofta i exkrementer från andra rovdjur eller i kadaver från döda djur. Beteendet kan hjälpa dem att smälta in i omgivningen, förvirra byten eller andra rovdjur. Men det är också tänkbart att det handlar om att dela en intressant doft med sin flock – en form av kommunikation som kan stärka gruppsammanhållningen.
– När de kommer tillbaka till resten av flocken vill de dela den doften. Resten av flocken kommer då att sniffa på den doften från deras nacke och axlar, säger, Goodmann.
– Det är precis som när ens hund återvänder, täckt av doften av något man verkligen önskar att den inte hade.
Det finns också en teori om att dofterna som hundar samlar på sig kan ge dem en social fördel. Genom att lukta som en mer dominerande individ kan en hund kanske höja sin egen status i gruppen.
– Och för hunden är flocken familjen, säger Goodmann.
Forskare har till och med spekulerat att hundar kan ha en medvetenhet om andra dofter som de vill samla från sin omgivning. Kanske är det så att hundar helt enkelt njuter av starka lukter, precis som vi människor kan uppskatta parfym.
Hundpsykologen Stanley Coren menar att hundar kan känna nöje av doft-stimuleringen från lukter som är obehagliga för våra näsor.
Nästa gång ens hund rullar sig i något äckligt bör man således komma ihåg att det kan vara deras sätt att utforska världen och kommunicera med ägaren och andra hundar.
Eller också tycker de bara om att lukta illa.

När hundarna kommer tillbaka är de stolta och vill dela sin nya doft med flocken.