Djurkommunikatörer – unik förmåga eller hokus pokus?

Kan man verkligen ”prata” med en hund som är död eller som rövats bort och finns på okänd plats?
Ja, hävdar ett flertal s k djurkommunikatörer.
”Djur förmedlar sig med bilder, inte med ord som vi människor. Djuret skickar bilder och sen är det kommunikatören i sin tur som tolkar de här bilderna” hävdar en av djurkommunikatörerna.

Den bortrövade assistanshunden Essie har aktualiserat frågan om man verkligen kan ta hjälp av djurkommunikatörer och hundpratare.
Familjen Ölmeborg i Enköping har nyligen fått frivilliga s k djurkommunikatörer att höra av sig och berätta att de har fått kontakt med Essie, som nu varit borta i tio dagar.

Så här skrev en djurkommunikatör till familjen:
”Jag har kontakt med Essie. Hon visar en allé vid en mindre väg, vägen har ett par svängar. Essie berättar nu att det luktar illa, någon röker i närheten. Hon visar 3 personer. En fjärde i bakgrunden.

Hon visar något högt ganska nära, silo/hög mast, möjligen vindkraftverk/liknande som man kan se därifrån hon är. Hon visar maskiner/maskinhall.
Det är svårt att se exakt vad det är för maskiner men större maskiner och även släp.”

Alla djurkommunikatörer tar betalt för sin gåva, d v s med hjälp av telepatisk överföring ”prata” med djur. En standardavgift brukar ligga på 800-900 kronor i timmen.
”Djur förmedlar sig med bilder, inte med ord som vi människor. Djuret skickar bilder och sen är det kommunikatören i sin tur som tolkar de här bilderna” hävdar en av djurkommunikatörerna.

En del kommunikatörer menar att de kan prata med avlidna djur. Andra hävdar att de är förmedlare av ett djurs känslor:
”Som djurkommunikatör kan jag förmedla det hunden vill berätta för sin ägare, vilket i sin tur kan ge en ännu bättre förståelse för vissa hundars ageranden, hälsostatus och behov. I en session kan du få ställa egna frågor (som du skickar till mig på förhand) om ditt djur och er relation, ditt djur kan också få möjlighet att förmedla det som den själv tycker är nödvändigt att kommunicera till sin ägare” förklarar en djurkommunkatör på sin hemsida.

Och så har vi djurkommunikatörer som hävdar att de kan få kontakt med ett djur även om det finns ett fysiskt avstånd. I Essies fall har minst två olika djurkommunikatörer sagt att de ”fått bilder av Essie”.
De ser alltså platser genom Essies ögon.

På en djurkommunikatörs hemsida försöker man förklara den speciella förmågan:
”Man använder frekvenser för att nå djuren. När man är på en gemensam frekvens, så kan man ”flytta över” information mellan individer enbart med hjälp av kontakten mellan hjärnorna. När man dessutom lägger till en emotionell frekvens, så kan man få reda på vad djuret vill berätta, om sin situation och också om smärtor och kroppsliga hinder.”

Djurkommunikatörer kan omfattas av behandlingsförbud som begränsar det man får göra om man arbetar yrkesmässigt inom djurens hälso- och sjukvård, utan att tillhöra djurhälsopersonal.

Behandlingsförbudet innebär att en djurkommunikatör:
• inte får utföra operativa ingrepp eller ge injektioner
• inte får utföra behandlingar som kan orsaka ett lidande som inte kan anses obetydligt
• inte får behandla djur som har fått lugnande medel, är sövda eller är lokalbedövade genom injektion
• inte får behandla djur som kan misstänkas ha en epizooti (en allvarlig smittsam djursjukdom) eller en zoonos (sjukdom som sprids mellan djur och människor).

Sveriges veterinärförbund är skeptiskt till djurkommunikation och veterinären Johan Beck Friis har kallat det för bluff.
– När djurkommunikatör hävdar att djur säger att de har ont i ett inre organ som de kan specificera, den typ av information kan inte ens vi människor ge till våra läkare, har han sagt.

HundExtra har tidigare skrivit om Nikki Vasconez, 34, från USA. Hon påstår att hon kan kommunicera med avlidna hundar. Och hon tar bra betalt av sörjande hundägare, runt 5 000 kr.
– Jag tittar på en bild av hunden, sen tar det ett par sekunder innan mitt hjärta ansluter till hundens hjärta. Sen har vi en dialog, säger Nikki.