Madeleine har diagnosen typ 1-diabetes och behöver en övervakare. Därför har hon skaffat golden retrievern Cezar, som utbildas till diabeteshund. 
– Jag kommer aldrig ha en bättre hund. Han är glad, nyfiken och mysig. Han är min trygghet, säger Madeleine.

Madeleine Tuvesson var 15 år när hon fick problem med eksem och sökte sig till vårdcentralen. Efter en lång utredning med en hel del olika tester togs blodprover.
– De hörde av sig på kvällen samma dag och sa att jag var tvungen att åka in akut till sjukhuset, där jag blev inlagd med 37,7 i blodsockervärde och fick diagnosen typ 1-diabetes. Det var en ren tillfällighet att det uppdagades, säger Madeleine.

Cezar kostade 50 000 kronor, men Madeleine hade råd tack vare ett stipendium.

Madeleine hade under en längre tid druckit mycket och var väldigt trött. Hon kommer även ihåg att hon mådde väldigt illa under den sommarens fotbollscup.
– Jag mådde dåligt hela sommaren och hade symtom, men det var inget som vi reagerade på, fortsätter Madeleine.
Under sommaren hade eksemen blivit värre och även synen hade förändrats.
– Men när jag fick insulin vid min diagnos, försvann eksemen och synen blev som vanligt.

I början tog hon sprutor och efter sex månader fick hon en Freestyle Libre CGM. Hon fick sedan Dexcom, men den fungerade inte utan visade fel blodsockervärde och gav hudirritationer. Hon ville inte ha någon insulinpump med slangar och testade därför år 2018 Omnipod.

Under 2020 ville hon bli flyttad till vuxenavdelningen så att hon kunde få en Eversense XL CGM, vilken hon är väldigt nöjd med i dag. Sen har hon ju också sin trygghet i golden retrievern Cezar.

År 2017, när Madeleine tittade på Diabetesgalan fick hon se en diabeteshund och fick upp ögonen för det. Efter att hon hade tagit studenten 2020 tog hon kontakt med en kennel, och i augusti 2021 fick hon golden retrievern Cezar.
Att utbilda en diabeteshund ligger i dag på cirka 50 000 kronor, men tack vare att Madeleine hade fått ett stipendium från Filip Söderhielms Minnesfond för Livsglädje, som är riktat till unga med typ 1-diabetes, kunde hon finansiera en del av kostnaden med sitt ekonomiska stöd.
– Cezar är fortfarande under utbildning, men har lärt sig mycket på kort tid, förklarar Madeleine.

Att valet föll på en golden retriever var självklart för Madeleine.
– Jag har alltid drömt om en golden retriever sedan jag var liten. När jag undersökte egenskaper utifrån de aspekter jag ville ha hjälp med av min assistanshund, kom jag fram till att jag ville ha en större hund som bland annat kan väcka mig på natten om jag skulle bli för låg.
I och med att Madeleine läser på distans, så har hon möjlighet att vara hemma och träna mycket med Cezar.

Yrsa Franzén-Görnerup som är instruktör i Svenska service- och signalhundsförbundet, och hjälper Madeleine att träna Cezar.
– Ibland kommer Yrsa hem till mig och ibland träffas vi ute. Vi tränar exempelvis i olika köpcentrum och på IKEA, berättar Yrsa.

När Madeleine fick sin diagnos blev det en chock för familjen. Det var en tuff period att ta sig igenom. I skolan var Madeleines mamma med henne flera veckor efter diagnosen så att hon skulle komma in i rutiner.
– Jag fick då räkna kolhydrater och det var tur att jag hade mamma med mig i skolan, berättar Madeleine. Men i dag kan hennes föräldrar koppla av på ett annat sätt. Mycket tack vare Cezar.

Fotbollen har hon lagt på hyllan.
– Det ville sig inte med mitt blodsockervärde så jag tog en paus på två år. Men när jag började spela fotboll igen så ville det sig fortfarande inte. Jag fick inte till det med blodsockret och det tog bort glädjen som fotbollen gett mig innan.
Vilket gjorde att Madeleine slutade spela fotboll. I dag går mycket fritid istället åt att vara med Cezar.
– Han är duktig på att sova, men vaknar i alla fall av larmen.

I nuläget tränar Cezar på när Madeleine får för lågt blodsockervärde och när det är snabba förändringar.
– När det blir förändringar i mitt blodsockervärde blir Cezar lite busigare. Och blir jag för låg så sitter han och stirrar på mig. Vi jobbar på att han ska sätta tassen på mitt ben istället, när mitt blodsocker inte är som det ska vara.

Han älskar att bära, och kommer då med Madeleines necessär med blodsockermätare och Dextrosol.
– Jag kommer aldrig ha en bättre hund. Han är glad, nyfiken och mysig. Han är min trygghet, avslutar Madeleine.

Madeleines tips till andra typ 1-diabetiker:
– Om du är intresserad att skaffa en diabeteshund, kontakta Svenska service- och signalhundsförbundet.
– Kontakta Filip Söderhielms Minnesfond för Livsglädje, de delar årligen ut stipendium för att ge unga diabetiker möjligheten att utbilda en diabeteshund.
– Det är upp och ner. Fortsätt kämpa så gott du kan.