I snart elva år har Jack Russell-terriern Wilson har varit en kär medlem i en göteborgsfamilj.
Men sen kom en bebis – och det blev problem.
”Vi kan tyvärr inte längre ha honom efter att vi fått barn för sex månader sedan och Wilson har börjat vakta runt bebisen” förklarar ägaren på Blocket.
Det måste vara svårt för både ägare och hund att separeras efter tio år. Men det är precis vad som håller på att hända i en familj på västkusten.
Livet förändrades drastiskt när familjens första bebis kom för ett halvår sedan. Då började Jack Russell-terriern Wilson att bete sig annorlunda.

”Wilson har börjat vakta runt bebisen” förklarar ägaren i en annons på Blocket.
”Vi kan tyvärr inte längre ha honom efter att vi fått barn för sex månader sedan och han har börjat vakta runt bebisen” förklarar ägaren i en annons på Blocket.
Det framgår inte exakt hur vaktbeteendet ser ut och hur allvarliga problemen är. Men det kan inte vara lätt för Wilson. Han har varit det enda barnet i hemmet under en stor del av sin livstid. Plötsligt låg det en bebis där hemma, och familjens fokus ändrades.
Familjen avslöjar att Wilson har ett trauma sedan valpåldern: ”Wilson behöver ett trygg, men gärna aktivt hem utan barn. Han har dåliga erfarenheter av barn sedan han var valp och är osäker runt dem. Han trivs inte heller runt andra hanhundar” förklarar ägarna.
”Vi vill Wilsons bästa då han är oss mycket kär”.
På många sätt är Wilson rastypisk och har gett så mycket glädje till sin familj under alla år:
”Han är tycker om att träna, är oerhört charmig, full av energi och gillar närhet. Han älskar att springa efter bollar, bada på somrarna och även ligga i soffan och mysa” berättar ägarna.
Men vaktbeteendet brukar inte vara ett stort problem hos Jack Russells. De är visserligen självständiga och gillar att göra saker på sitt eget sätt. Enligt kennelklubbens beskrivning är rasen ”förtjust i att gå på jakt, och att leka med barnen hemma”.
Svenska kennelklubben har gjort en beteende- och personlighetsbeskrivning av Jack Russell. Där står det:
Hundarna skall vara livliga, alerta och aktiva med ett intensivt och intelligent uttryck. Rasen ska vara framåt, orädd och vänlig med gott självförtroende.
”Framåt och orädd’ betyder inte aggressiv. Den skall vara vänlig och ha ett gott självförtroende – alltså en hund som ser ut att ha roligt.
Bra temperament och god karaktär har alltid varit viktiga egenskaper i rasen. De är stora personligheter och är anmärkningsvärt modiga för sin storlek.

Wilson, tio år gammal.
Jack Russell-historia
Jack Russell-terriern kommer ursprungligen från England. Där formades rasen under 1800-talet av kyrkoherde John (Jack) Russell. Han utvecklade en typ av foxterrier som passade de jaktegenskaper han sökte i en hund som skulle klara av livet med foxhounds likaväl som att den skulle kunna driva ut räv och andra rovdjur ur gryt.
Hunden behövde vara modig och uthållig. Jack Russell är en skällande terrier och det innebär att hunden ska driva upp räven ur grytet med sitt skällande i stället för att döda eller skada bytet.
Genom pastor Russells avelsarbete uppstod två varianter av den lilla jaktterriern, båda härstammade från i stort sett samma linjer. Det enda som skilde dem åt var storleken.
Den högställda mer kvadratiska varianten går idag under namnet Parson Russell-terrier, medan den lågställda varianten med längre rygg är den jack Russell-terrier som vi känner idag.