Beppe nosar upp gammal dynamit

Hans titel är ”explosivhund”. Och det är bara hans nos som kan klara arbetet på tunnelbanebygget i Stockholm.
Labradoren Beppe söker nämligen efter gamla sprängämnesrester och säkerställa att området är tryggt att arbeta på.

Hundar har upp till 300 miljoner luktreceptorer i sina nosar, jämfört med människans cirka fem miljoner. Det gör att hundar under århundraden använts till att till exempel spåra försvunna personer och att upptäcka farliga ämnen som sprängmedel och droger. De fantastiska vovvarna är oumbärliga inom områden som räddningstjänster, polisarbete och säkerhet.
Men så finns det ytterligare en spännande kategori: expolisvhundar. Dom som söker efter gamla sprängämnesrester.

Explosivhunden Beppe letar efter gammal dynamit i tunnelbanebygget i Stockholm. Foto: Explosivhund Miljö & Säkerhet Sverige AB

Labradoren Beppe har jobbat som explosivhund i sex år och kallas till tunnelbanebygget några gånger om året för att sniffa rätt på gammalt sprängmedel. Den senaste veckan har han arbetat tillsammans med sina hundkollegor Mimmi och Pi i utbyggnaden av tunnelbanan på sträckan Akalla-Barkarby.

– Det fantastiska med hundars luktsinne är att det överträffar långt människans, säger byggledare arbetsmiljö Max Åklundh.
– På så sätt kan hundarna markera för sprängämnesrester som människan helt enkelt inte kan se.

Att hitta rester av sprängmedel är relativt vanligt på platser eller i tunnlar där det sprängts tidigare. Då spelar hundar en avgörande roll.
Och Beppe har gjort viktiga insatser tidigare.

För tre år sedan hittades rester av en dynamitgubbe från 70-talet. Då kallade explosivhundarna Beppe, Kotten och Mimmi till Blasieholmen i centrala Stockholm.

– Det var dynamitgubbar och tändhattar från 70-talet som hittades i berget. De antändes inte när man sprängde ut rörgravar och tunnlarna här. Sedan har de legat kvar, berättade Göran Leverud, delprojektledare för utbyggnaden av nya tunnelbanan vid Kungsträdgården och Södermalm.

– Hundarna markerade där dolan, alltså det odetonerade sprängmedlet, legat på marken. Sedan sökte de av arbetsområdet men hittade ingenting mer, säger hundföraren Per-Johan Vidén.

När Kotten, Beppe och Mimmi ändå var på plats fick de också nosa efter spår i den arbetstunnel som byggdes här på 1970-talet.
– De markerade där också, så innan vi schaktar bort makadamen i de tunnlarna senare kommer vi att ta dit en hund igen för att göra en undersökning av hela tunneln, säger Göran Leverud.